Cyberk(L)ickar del I
Cyberreality ligger i tiden. En bred talande krönika om människans utveckling, både möjlig och omöjlig att kartlägga. Ett vittnesmål som skriver sig av sig självt genom en rad samspelande mänskliga och tekniska faktorer. Ändå så går man bara på indicier och förundras tomhänt. Ett perpetuum mobile av ständiga uppdateringar. En illusion som färdas kors och tvärs i pixlarnas spår. En värld som håller på att bli (om inte än) en nästan existensberättigande tillvaro. Men en bräcklig sådan där alla seger kan förvandlas till lika många fall. Det är så mycket vi loggar in på och klickar oss fram till nuförtiden. Allt fler ansluter sig till skaran av datoriserade beundrande men föga begrundande pilgrimer på väg till cyberrymden. Allt fler hamnar på cyber-allfarsvägar utan att det märks. Avskärmade framför skärmen tror vi oss ha ensamrätt på varenda klick, varenda kick.
Har det blivit en mänsklig rättighet som utvecklats ur effektivitets- och tillgänglighetsidealet i spetsen? En (del av?) verklighet som överträffar alla andra t.o.m. sig själv. Ett talande mått på våra liv i allmänhet och våra stora som små förehavanden i synnerhet. En skugga som har hunnit i kapp oss, blottar vår längtan och utsatthet. En marknad där allt, tro mig, allt är s(v)äljbart. Cyber(s)år efter cyber(s)år …
Med datorer som verktyg hushåller vi med tid och tillfällen, hittar information, laddar hem filmer och musik, köper och säljer, betalar räkningar, slipper köer, kommunicerar eller söker vänner och kärleken. Tekniken hjälper oss att komprimera makro- till mikroperspektiv, att skapa och skapas genom en enkel uppkoppling. Kan också vara farligt, precis som på en mörk gata mitt i natten där vi inte bara kan bli bestulna på våra pengar utan också berövade våra liv! På sätt och vis. Ändå så handlar det (bara) om att logga in eller ut. Efter behag, på eget bevåg.
Väntar bara på att någon ska gifta sig på nätet och inleda äktenskapet med ett virtuellt ”you may kiss the bride!”. Har det redan hänt kanske? Har någon blivit fälld efter att ha begått äktenskapsbrott på internet? Man kan aldrig bli uppdaterad nog.
Cybersex och webbaserad otrohet är ju redan en väletablerad företeelse. Fast, i smyg. Det går inte att vifta bort det senaste inom den köttsliga lustens umgängesformer. Promiskuitet har fått ett nytt ansikte på kärlekens väderkarta! En ny ingång i lustans bultande värld med gynnsamma förutsättningar för utvecklingen av multiple personality syndromet. Legio. Med själ(v)medicinering och utan att diagnosen spökar ur läkarjournaler. Man får liksom lov att bli ”sjuk” varenda dag utan att behöva bli sjukskriven någonsin. Det kallar jag Vorsprung durch Technik!
En latent fara för många jordiskt etablerade parkonstellationer som sliter med tillvaron och amorterar sina gemensamma liv med allt vad det innebär. Det krävs inte mycket fantasi för att lista ut vad som fortlöpande utspelas i cybervärlden på kontorstid. Surfing på en rad tillfälliga k(l)ickar. Det är bara att öppna ett fönster till på dataskärmen för att göra affärer som är angenäma att erfara hur än framtiden blir. Business as usual. Dyrka mammon och bejaka sitt begär, allt i ett. Smidigt. Oklanderligt. Det som inte syns finns inte. Basta!
Bilden av exemplariska familjeförsörjare förtärda av sin otillräcklighet och längtan som gör en harmlös (?) kompromiss mellan att ha sparven i handen och duvan i skogen. Det gäller att skaffa sig orättmättig beundran och yvas över sin falskhet på ett självgott sätt. Cyberspänning som en krydda och så slipper man konfronteras och ta sig ur alla livsfällor man hamnat i. Fiktiva älskogens fröjder och virtuellt könsumgänge mellan två rapporter eller gäspningar på affärsmöten. Mötesplatsen på dataskärmen. Kåtslag efter kåtslag, omgång efter omgång i all hemlighet. Och sen kommer man hem ljuva hem lite trött men behövd, älskvärd och glad. En mega-typ som kramar, tröstar, stödjer, hjälper till, lämnar och hämtar, finns till och pussar bort, bort, bort. Man är bara så bra, lyckad och uppdaterad!
Det heter inte att fuskåka, det heter att sköta sina biljetter rätt så att man alltid kommer dit man ska oskadd, helst i tid! Man tar en enkel till sitt vardagliga liv, där har man redan ställt till det och där det inte finns något återvändo. Tur-retur och dessutom obegränsat antal gånger åt alla håll kan man lugnt använda i cybervärlden. Det går faktiskt att ställa om utan att ställa till det! Allt efter behag. Och aldrig behöva göra något så extremt och omständigt som att gå utanför sina etablerade, socialt accepterade och fastmurade ramar. Att med god min spela sin roll och gotta sig i sitt vattentäta alibi (sic!). Och ändå växer skuldbördan inte bara på banken. Bättre än man är kan man aldrig vara; inte heller sämre för den delen.
Skulle faktiskt kunna tänka mig att delad vårdnad om barn i framtiden kommer smidigt att skötas via internet. Det gäller att hushålla med det dyrbaraste vi (oftast ofrivilligt) har, tid och rum nämligen. Eller att föräldrar med besöksförbud erbjuds möjlighet att träffa sina barn på nätet. Redskap och tekniska finesser är ju redan så välutvecklade och allt detta in real time! Vi lever ju i ett IT-samhälle, det gäller bara att (för)hålla sig till detta! Ta del av liksom.
Kommentarer
Trackback