Konvenans
Det var någon som för ett tag sen började beta av ämnet uppfostran. Jag råkade vara med. En samling wanna-be-glamorous citizens som drivna av högfärden som den mest personliga verkande kraft väljer ”rätta” ämnen på utsiktslösa grunder. El puro teatro!
Jag blev instinktivt berörd av det som jag såg i allt som inte syntes … så som jag brukar vara av nästan alla tänkbara begrepp som igår i människosammanhanget … men jag orkade inte inlåta mig på polemiken och redovisa för mina insikters slutmål. Närmare bestämt, jag struntade i att dras in i en diskussion som tjänade inget annat syfte än att vända konvenansens lömska ansikte mot stundens behov. Ett pokeransikte som fyller mig med motviljan och krackelerar inför min skarpa blick. I let out a groan of protest! Jag vägrar. Jag gör aldrig halvdana försök. Då går jag hellre förbi … högklackad. Min veritabla känslocortège följer mig. Det har alltid varit lättare för mig att bekämpa andras motstånd än mitt eget. Tant pis! /kan inte hjälpas/ Men jag klarar mig ändå.
Hade det varit värt mödan då hade jag gladeligen sköljt ”The Songs of Innocence” över (om)världen … but, why bother? En djup insikt om människans villkor kan ändå aldrig dukas fram som annat än en repa i det blanka sociala ytskiktet där bordsplaceringen bestämmer allt … och inget. Och allt är bara mänskligt. Det bör man inte g(l)ömma. Jag vill inte (för)döma, jag vill hellre förstå. Dagen efter så kryddades min tillvaro av en hemlös slump som jag råkade på hållplatsen. Jag gjorde en människa glad samtidigt som hon gjorde mig levande och det var så upplyftande att jag tackade gudarna för allt som ömsesidighet och mottaglighet heter. Äkta, äkta, äkta … comme-il-faut … my knees go rubbery varje gång när det kommer och berör with no strings no ties … Livet, mitt högblad (!) med alla dina (bi)betydelser, ”jag älskar dig men det angår inte dig” … vi står alltid i fullständig överensstämmelse vad som än händer. Låt mig bara fortsätta år det hållet …
Tja, uppfostran så som den ter sig i praktiken är ingenting annat än artighet on demand … fjäsk, feghet eller hyckleri under förmildrande omständigheter … det är precis vad det är ... en massa bör istället för är. Ett pådyvlat regelverk. En fantasilös piska, en girlang som draperar våra liv, ett teoretiskt redskap som tynger oss som en enorm luftmassa och som (till synes) rättfärdigar alla våra samvetsglapp. Se bara vilka pills som är bästsäljare på apoteket! Ångestdämpande, magsårlindrande, lyckoframkallande och dylika läkemedel. Bara för att Kärnan inte ska få gå bärsärkargång. Det är vad vi civiliserar oss för. Budgetera känslor. Inte våga ha copyright på oss själva. Corpus delicti på vår (sam)tid.
”Hövlighet är som en luftkudde. Även om det inte finns något i den – så dämpar den livets stötar.”
Well, nice try Herr Schopenhauer! Långt förre sin tid måste man erkänna. Nuförtiden konsumerar vi air-bags i tid och otid. Under olika förevändningar. Under olika namn. Med varierande syften och skiftande motiv. Polikliniskt liksom. Det dämpar och lindrar människans bräcklighet. Vill man gärna tro …
Well, nice try Herr Schopenhauer! Långt förre sin tid måste man erkänna. Nuförtiden konsumerar vi air-bags i tid och otid. Under olika förevändningar. Under olika namn. Med varierande syften och skiftande motiv. Polikliniskt liksom. Det dämpar och lindrar människans bräcklighet. Vill man gärna tro …
P.S. Tack Livet för att du låter mig samla kaprifolens doft … i min egen takt …
Bra sagt ...
... av den (vem var det egentligen?) som (gud vet när och hur) krafsade ned följande ... och som jag plockat ur glömda förråd och dammat av ...
Mellan mediokra
Mellan mediokra
Mellanrum
Marginaliseras
Medellösa
Medelmåttor med
Mutkolvarnas
Mellanhavanden
Fortfarande ... (mid)sommar-lycklig & salig ... →
Fortfarande ... (mid)sommar-lycklig & salig ... →
To whom it may concern ...
A break after break from the norm … Till synes obstinat men egentligen emotionellt obeveklig. Mycket utspelas nuförtiden i velandets lov och mot bakgrund av en (s)exceptionell metafysisk (erotisk?) tvetydighet. Snappar upp (andras) suckar men går emot det okända. Kramar om förnimmelser men sover på saken. Landar mjukt på mina kuddar. Siktar in mig med väluppövade sinnen på en helhet som är svår att beskriva i ord. Vill dela den obeskrivliga möjligheten och tystnaden med den som kan lyssna när ingenting sägs och allting är sagt.
De senaste veckorna har en hel del korsat mina (var)dagliga vägar … en del har dunstat av på genvägar (lika bra det) … ni som har sett mig har märkt hur umetelig gott det gör mig att skörda och bjuda på härligheter, ni som inte har sett mig har känt av hur det vankas glädje och efterrätt efter efterrätt … en sprudlande Husmor som kryddar, rör om och provsmakar … voilà!
Till dags dato har ingenting och allt gått enligt planerna. Där i paradoxernas mellankomster inkasserar jag sammankomster. Länge leve de små tilfeldighetene!
Man kan aldrig binda mig fast med konventionella medel har jag förstått. Jag växer ifrån tillfälligheter för eller senare och bryter mig loss … ve och fasa (!) … mot alla odds, oåterkalleligt med en enda beräkning i behåll, att inte duka under för den falska tryggheten. Den är nämligen så lättillgänglig och lömsk. Och jag har egentligen på sin höjd vistats bara i utkanterna av den. Det enda som har och tar makt över mig är när det känns rätt och äkta. Jag är alltid på väg dit … ett edsvuret uppdrag med massor av både upptäckarglädje och motgångar på branta stigar. Det är länge sen jag blivit riktigt förvånad över någonting. Känner mig ganska brandsäker trots massor av glöd! Styrkan har vuxit fram och tar det som det kommer. Dock inte utan att själv koordinera brytningspunkter. Njuter av Livets uppvaktning. Försöker att ta tillvara det som förunnas (bara) mig. Bara stilrena whatabouts and whereabouts får lov. Jag är disponibel på andra våglängder. Dit når inte röster från folkdjupet. Dejlig och distingerad men harmlös. En flört med livet.
Good Vibrations Delivery Corp. har smygöppnat filialen i Göteborg! Det sen omsättningen av sweet nothings & k(l)ickar har ökat till marknadens uppriktiga förtjusning. Big Chief jobbar hårt, håller på med sina skriverier, fastnar i hissar men håller sig levande och livskraftig. I övrigt utför han sina arbetsuppgifter korrekt och handskas varsamt med inlånade stunder. Hva sier man? We´ll let him proceed with his work for a while. Vill det sig väl så har rekryteringen lyckats och han försvinner inte på avtagsvägen. Big kan alltid bli Bigger om man fortsäter bygga upp de rätta ”musklerna”. Det här företaget sysslar inte med Avhållsamhet i onödan och dess avbränningar i form av tid och lust måste hållas inom rimlighetens ramar (sic!). Det återstår dock att invänta och se avkastningsförmågan i all sin prydno och i samband med kvartalsrapporten. Kan hända att det blir en flamberad måltid med champagne på Firmans bekostnad. Nåväl … the time is running (out?) as it always does …
Den bästa tillsättningen av tjänsten är den som aldrig annonseras ut! Ännu bättre är det när den tillsätts men arbetsgivaren håller sig vaken och betraktar tjänsten som vakant. Om någon nu förmår förstå den logiken. Avlösa, utlösa eller upplösa?