Das schwerste Gewicht ...
”Om varje sekund av vårt liv måste upprepas ett oändligt antal gånger, naglas vi fast vid evigheten, som Kristus vid korset. Vilken fruktansvärd tanke! I den eviga återkomstens värld tyngs varje gest av ett olidligt ansvar. Det är detta som fick Nietzsche att säga att idén om återkomsten är den tyngsta bördan (das schwerste Gewicht).
Om den eviga återkomsten är den tyngsta bördan, kan våra liv, mot den bakgrunden, framträda i hela sin strålande lätthet.
Men är det verkligen så att tyngden är fruktansvärd och lättheten skön?
Den tyngsta bördan tillintetgör oss, får oss att kröka våra ryggar, pressar oss mot marken. Men i alla tiders kärlekspoesi längtar kvinnan efter manskroppens börda. Den tyngsta bördan är alltså samtidigt bilden av det mest intensiva, mest livsviktiga fullbordande. Ju tyngre bördan, desto närmare jorden sänks våra liv och dessto verkligare och sannare blir det.
Helt utan börda blir människan däremot lättare än luft, hon flyger sin väg, fjärmar sig från jorden och det jordiska varat, hon är bara till hälften verklig och hennes rörelser är lika fria som betydelselösa.
Vad ska man då välja? Tyngden eller lättheten? … En sak är säker. Motsättningen tungt-lätt är den mest gåtfulla och den mest tvetydiga av alla motsättningar.”
ur L´insoutenable légèreté de l´être, Milan Kundera
Tyngden och lättheten ...
”Den eviga återkomsten är en gåtfull idé och med den har Nietzsche satt åtskilliga filosofer i bryderi: tänka sig att allt en dag skall upprepas, som vi en gång upplevde det, och fortsätta att upprepas i all oändlighet! Vad innebär denna orimliga myt?
Omvänt säger oss myten om den eviga återkomsten, att livet, som skall försvinna en gång för alla och aldrig återvända, är likt en skugga, att det saknar tyngd, att det är dött på förhand, och vare sig det är fruktansvärt, stort eller storslaget, betyder dess fasa, skönhet eller storslagenhet ingenting. Det är lika lite att fästa sig vid, som något krig mellan två afrikanska trettonhundratalsriken, som inte hade något inflytande på världens gång, också om trehundratusen svarta stupade i obeskrivliga plågor.
Men kommer ett krig mellan två afrikanska trettonhundratalsriken att förändras, om det upprepas ett oräkneligt antal gånger?
Ja, helt säkert: det kommer att förvandlas till ett block, som för alltid skjuter i höjden och dess enfald blir oförlåtlig.
Om den franska revolutionen i evighet skulle upprepas, skulle de franska historikerna vara mindre stolta över Robespierre. Men eftersom de skriver om något som inte återkommer, blir de blodiga åren bara ord, teorier, diskussioner, de blir lättare än en fjäder och skrämmer inte. Det är en milsvid skillnad mellan en Robespierre som framträder en enda gång i historien och en Robespierre som i all evighet kommer tillbaka och hugger halsen av fransmännen.
Låt oss alltså säga att idén om den eviga återkomsten avser ett perspektiv, i vilket tingen står i en annan dager än den som vi är förtrogna med: de framträder utan den förmildrande omständigheten av sin flyktighet. Denna förmildrande omständighet hindrar oss faktiskt att fälla en dom. Hur kan man döma det som bara varar ett ögonblick? Solnedgången sänker allt, även giljotinen, i ljuset av en förgången gyllene tid.
För inte så länge sen kom jag på mig med en närmast otrolig känsla. Jag bläddrade i en bok om Hitler och blev rörd av somliga av hans fotografier: de påminde mig om min barndom. Jag växte upp under kriget: flera medlemmar av min familj dog i nazismens koncentrationsläger; men vad betydde deras död här framför Hitlers fotografi med minnena från en svunnen tid av mitt liv, en tid som aldrig skulle återvända?
Denna försoning med Hitler röjer det djupt perversa hos en värld, som i huvudsak vilar på att upprepningen inte existerar, för i den världen är allting på förhand förlåtet och allt således cyniskt tillåtet.”ur Varats olidliga lätthet, Milan Kundera
The Abilene Paradox ...
... thumbs up ...
... thumbs down ...
Hello Dancer!
I wish I had more time and opportunity to meet you out there … Send my greetings to all these wonderful cities and encounters you are going to enjoy this summer … I´m sure we are going to seize the new opportunity to meet (again) … irgendwie, irgendwo, irgendwann …
I just felt that appetizing good will and warmth in our brief meeting last time (and I realy don´t want to suffer the loss of human heath) … so we´ll sure keep in touch my Fellow … one way or another … you are great!
Keep in touch ...
Konvenans
Det var någon som för ett tag sen började beta av ämnet uppfostran. Jag råkade vara med. En samling wanna-be-glamorous citizens som drivna av högfärden som den mest personliga verkande kraft väljer ”rätta” ämnen på utsiktslösa grunder. El puro teatro!
Jag blev instinktivt berörd av det som jag såg i allt som inte syntes … så som jag brukar vara av nästan alla tänkbara begrepp som igår i människosammanhanget … men jag orkade inte inlåta mig på polemiken och redovisa för mina insikters slutmål. Närmare bestämt, jag struntade i att dras in i en diskussion som tjänade inget annat syfte än att vända konvenansens lömska ansikte mot stundens behov. Ett pokeransikte som fyller mig med motviljan och krackelerar inför min skarpa blick. I let out a groan of protest! Jag vägrar. Jag gör aldrig halvdana försök. Då går jag hellre förbi … högklackad. Min veritabla känslocortège följer mig. Det har alltid varit lättare för mig att bekämpa andras motstånd än mitt eget. Tant pis! /kan inte hjälpas/ Men jag klarar mig ändå.
Hade det varit värt mödan då hade jag gladeligen sköljt ”The Songs of Innocence” över (om)världen … but, why bother? En djup insikt om människans villkor kan ändå aldrig dukas fram som annat än en repa i det blanka sociala ytskiktet där bordsplaceringen bestämmer allt … och inget. Och allt är bara mänskligt. Det bör man inte g(l)ömma. Jag vill inte (för)döma, jag vill hellre förstå. Dagen efter så kryddades min tillvaro av en hemlös slump som jag råkade på hållplatsen. Jag gjorde en människa glad samtidigt som hon gjorde mig levande och det var så upplyftande att jag tackade gudarna för allt som ömsesidighet och mottaglighet heter. Äkta, äkta, äkta … comme-il-faut … my knees go rubbery varje gång när det kommer och berör with no strings no ties … Livet, mitt högblad (!) med alla dina (bi)betydelser, ”jag älskar dig men det angår inte dig” … vi står alltid i fullständig överensstämmelse vad som än händer. Låt mig bara fortsätta år det hållet …
Tja, uppfostran så som den ter sig i praktiken är ingenting annat än artighet on demand … fjäsk, feghet eller hyckleri under förmildrande omständigheter … det är precis vad det är ... en massa bör istället för är. Ett pådyvlat regelverk. En fantasilös piska, en girlang som draperar våra liv, ett teoretiskt redskap som tynger oss som en enorm luftmassa och som (till synes) rättfärdigar alla våra samvetsglapp. Se bara vilka pills som är bästsäljare på apoteket! Ångestdämpande, magsårlindrande, lyckoframkallande och dylika läkemedel. Bara för att Kärnan inte ska få gå bärsärkargång. Det är vad vi civiliserar oss för. Budgetera känslor. Inte våga ha copyright på oss själva. Corpus delicti på vår (sam)tid.
”Hövlighet är som en luftkudde. Även om det inte finns något i den – så dämpar den livets stötar.”
Well, nice try Herr Schopenhauer! Långt förre sin tid måste man erkänna. Nuförtiden konsumerar vi air-bags i tid och otid. Under olika förevändningar. Under olika namn. Med varierande syften och skiftande motiv. Polikliniskt liksom. Det dämpar och lindrar människans bräcklighet. Vill man gärna tro …
Well, nice try Herr Schopenhauer! Långt förre sin tid måste man erkänna. Nuförtiden konsumerar vi air-bags i tid och otid. Under olika förevändningar. Under olika namn. Med varierande syften och skiftande motiv. Polikliniskt liksom. Det dämpar och lindrar människans bräcklighet. Vill man gärna tro …
P.S. Tack Livet för att du låter mig samla kaprifolens doft … i min egen takt …
Bra sagt ...
... av den (vem var det egentligen?) som (gud vet när och hur) krafsade ned följande ... och som jag plockat ur glömda förråd och dammat av ...
Mellan mediokra
Mellan mediokra
Mellanrum
Marginaliseras
Medellösa
Medelmåttor med
Mutkolvarnas
Mellanhavanden
Fortfarande ... (mid)sommar-lycklig & salig ... →
Fortfarande ... (mid)sommar-lycklig & salig ... →
To whom it may concern ...
A break after break from the norm … Till synes obstinat men egentligen emotionellt obeveklig. Mycket utspelas nuförtiden i velandets lov och mot bakgrund av en (s)exceptionell metafysisk (erotisk?) tvetydighet. Snappar upp (andras) suckar men går emot det okända. Kramar om förnimmelser men sover på saken. Landar mjukt på mina kuddar. Siktar in mig med väluppövade sinnen på en helhet som är svår att beskriva i ord. Vill dela den obeskrivliga möjligheten och tystnaden med den som kan lyssna när ingenting sägs och allting är sagt.
De senaste veckorna har en hel del korsat mina (var)dagliga vägar … en del har dunstat av på genvägar (lika bra det) … ni som har sett mig har märkt hur umetelig gott det gör mig att skörda och bjuda på härligheter, ni som inte har sett mig har känt av hur det vankas glädje och efterrätt efter efterrätt … en sprudlande Husmor som kryddar, rör om och provsmakar … voilà!
Till dags dato har ingenting och allt gått enligt planerna. Där i paradoxernas mellankomster inkasserar jag sammankomster. Länge leve de små tilfeldighetene!
Man kan aldrig binda mig fast med konventionella medel har jag förstått. Jag växer ifrån tillfälligheter för eller senare och bryter mig loss … ve och fasa (!) … mot alla odds, oåterkalleligt med en enda beräkning i behåll, att inte duka under för den falska tryggheten. Den är nämligen så lättillgänglig och lömsk. Och jag har egentligen på sin höjd vistats bara i utkanterna av den. Det enda som har och tar makt över mig är när det känns rätt och äkta. Jag är alltid på väg dit … ett edsvuret uppdrag med massor av både upptäckarglädje och motgångar på branta stigar. Det är länge sen jag blivit riktigt förvånad över någonting. Känner mig ganska brandsäker trots massor av glöd! Styrkan har vuxit fram och tar det som det kommer. Dock inte utan att själv koordinera brytningspunkter. Njuter av Livets uppvaktning. Försöker att ta tillvara det som förunnas (bara) mig. Bara stilrena whatabouts and whereabouts får lov. Jag är disponibel på andra våglängder. Dit når inte röster från folkdjupet. Dejlig och distingerad men harmlös. En flört med livet.
Good Vibrations Delivery Corp. har smygöppnat filialen i Göteborg! Det sen omsättningen av sweet nothings & k(l)ickar har ökat till marknadens uppriktiga förtjusning. Big Chief jobbar hårt, håller på med sina skriverier, fastnar i hissar men håller sig levande och livskraftig. I övrigt utför han sina arbetsuppgifter korrekt och handskas varsamt med inlånade stunder. Hva sier man? We´ll let him proceed with his work for a while. Vill det sig väl så har rekryteringen lyckats och han försvinner inte på avtagsvägen. Big kan alltid bli Bigger om man fortsäter bygga upp de rätta ”musklerna”. Det här företaget sysslar inte med Avhållsamhet i onödan och dess avbränningar i form av tid och lust måste hållas inom rimlighetens ramar (sic!). Det återstår dock att invänta och se avkastningsförmågan i all sin prydno och i samband med kvartalsrapporten. Kan hända att det blir en flamberad måltid med champagne på Firmans bekostnad. Nåväl … the time is running (out?) as it always does …
Den bästa tillsättningen av tjänsten är den som aldrig annonseras ut! Ännu bättre är det när den tillsätts men arbetsgivaren håller sig vaken och betraktar tjänsten som vakant. Om någon nu förmår förstå den logiken. Avlösa, utlösa eller upplösa?
XIII Survival kit – being thankfull
Det ska egentligen höra till den självklara vardagen, själva livet men … i praktiken ter det sig som ett ouppnåeligt, svårfångat ideal. Vad? Varför? How come?
En underbar arbetsdag med hardworking men glädjande samspel mellan medarbetarna. Allt i ett. Entusiasmen som sprider sig, smittar av sig och ekar på vår lilla arbetsplats. Förvalta väl alla samspelande faktorer. Vilken Fredag! That was the Day! Like it! Ready for high-season, nothing´s gonna stop us now!
Där ute, in private, finns Vänner som förgyller existensen och ger den där touchen … The Joy of Life (!) ven a mi casa esta ... the trick is to make a perfect back-up with an open heart ...
Där ute, in private, finns Vänner som förgyller existensen och ger den där touchen … The Joy of Life (!) ven a mi casa esta ... the trick is to make a perfect back-up with an open heart ...
→ ”Klara Stjärna, gör mig lika stadig och fast som du.” (Keats) →
XII Survival kit – see them (b)eating themselves
Fredag igen! Det har jag förstått nu när dagen inte lämnar någonting (mer) att önska. Har hittat hem i alla fall ... after all ... and before the rest of ...
Speaking about working, working, working and then afterworking … min sprängfulla vecka slår med oövervinnerlig marginal deras sprängkåta random-blickar … I know what is apparent and what is real. Gissa vad som håller längre och väger tyngre?
I´ve both tested and been tested all along the line … both professional and private ... laughing … accomplishing a great deal of work … without dwelling on the flaws … I just note them without any correction. It´s not my part of the deal. Just using the advantage of a sharp eye and the brightness of free spirit and mind … smile …
Begrundar och gestaltar … all my fellows per default, arbetsgivare (there´s a cash-register ringing!) och arbetstagare (it weighs so heavy on their back!)… närande och tärande ... lämnar stackars människa åt hennes samvete ... var och en står närmast sig själv ändå. Jag älskar att åka skridskor! Oh, my dear Sharks! Alltid många Ah & Oh ... "the whispering may hurt you but the printed word might kill you ..."
Nu kommer det … blunda-och-hoppa … igen … ro(ll)mantik ... !
XI Survival kit – life skills Practitioner(s)
Fredagen fylls sedvanligt av massornas panikartade åtgärder. Åtminstone av deras rusning genom stan att dömma. På språng efter tickande nanosekunder, helgens proviant och tillfällen som inte kan (why not?) fångas eller skapas under arbetsveckan. Det gäller att lyckas manövrera sig fram genom de sista arbetsuppgifterna och bädda för ännu en helg. Ordet är: att hinna med veckans makeover!
Myriader fulla av förväntningar ser fram emot ännu ett avbrott. För att balla ur, överskrida både sina egna och rimlighetens gränser, hoppas på det omöjliga … listan kan göras graverande och deprimerande lång. Men det är samma drivkraft som ligger bakom både arbetsveckans och helgens ansträngningar. Det krampaktiga försöket att klämma in det man förväntas klämma in enligt almanackans trista inrutade diktat. För det skall ju finnas ämnen som man betar in på kontorstid från måndag till fredag och det ska (upp)finnas helgens småaktiga höjdpunkter som ska krydda nästa veckas omgång av överlevnadsstrategier. Hade man inte själv någon gång underkastat sig vardagens fällande domar då hade man aldrig fått chansen att skörda insikten.
Tja, jag har utmanat Anständigheten redan i torsdags. Vilket i allra högsta grad gjorde en kraftfull inverkan på den här halvslitna fredagen som alla slås om. Så jag klarar mig iklädd mitt vanliga sätt att ha det och ta det.
Det finns några saker som aldrig, aldrig ska göras på en fredag: handla mat, besöka systemet eller ringa myndigheter. Å andra sidan så tycker jag att det är ännu värre med snabbmat. Mysfaktor Noll! Pallar inte. Uteblivna besök på Systembolaget inför helgen är en överkomlig konsekvens av min motvilja. Kan vara mysigt att bara strunta i. Och myndigheterna klarar man sig utan.
Helst ska man undvika att komma ut över huvud taget, men jag förstår hur omöjligt det är att leva upp till det idealet. Har själv åt jobbets vägnar tillbringat dagen i människohavets virvel från morgon till kväll + i olika sammanhang. Men har inte handlat nåt! Jo, ett paraply men det regnade och jag befann mig ute på väg mellan två platser och ärenden så att säga. Tja, ingen extravagant historia med mina medfödda mått mätt. Ett nödvändigt ont snarare. Sen har jag med näsan i vädret och tankarna utspridda åt alla icke-kommersiella håll gått förbi alla (kvinno)fällor. Saknar ingenting! Det finns ingen ångest och följaktligen finns det ingenting att konsumera bort. Har äntligen hittat hem sent på kvällen, tomhänt men med hjärtat fyllt av silent joys.
Har ögnat igenom en tidningsartikel där snillen vid pennan behandlar ämnet kroppsidealet utifrån konsekvensernas förödande effekter. En slentrianmässig salva av ditan och datan. Det är så synd om lilla människan som strävar efter att justera sina mått. Det är samhällets fel menar han. Och vad är samhället om inte alla vi? Tja, det gör tydligen aldrig ont när man pekar fingret mot sitt eget (inre) öga.
Speaking about (m)oral fixation … haha … tar mig an ämnet snart … känner mig kallad …
Det regnar härligt … över småbåtshamnen … jag kryper in för att vara ifred från den gångna veckans scary & funny intensitet. Förresten, när hade jag senast en vecka som inte varit intensiv? En som menar väl (bevisat!) tyckte att jag aldrig kan göra avkall på intensiteten (sic!).
Dags att kapitulera med dignity i behåll. Att krascha på kuddar verkar vara den minst farliga av alla mina varianter. Penetrera tystnad, sova ut, sen kan jag erobre verden, inshallah. Jag förstår mig innerligt på det där sambandet mellan beauty and sleep och hur det ena (miss)leder till det andra, ha-ha … ska sänka farten snart, mycket snart … och landa mjukt i långsamhetens lov …
Lördag … en Höjdpunkt av det heligaste intimta slaget … ah, Saligheten gör sig inte sämre heller ... omständigheterna tävlar om att vara mig till lags … jag behöver inte lura stjärnorna … the trick is to enjoy every single ride because you never know if it´s gonna be the last one …
Söndag … be yourself … who is better qualified?
IX Survival kit – (no) sense of proportion
Artist: David Bowie
Låt: Life on Mars?
Found Mp3 Download Life On Mars?!!!
“Now she walks
through her sunken dream
To the seat with the clearest view
And she's hooked to the silver screen
But the film is a saddening bore
For she's lived it
ten times or more
She could spit in the eyes of fools
As they ask her to focus on”
Dagens ID-kort i trestegsmetod:
→ Does something get mislaid? →
Arbetgsdagens ID-kort i trestegsmetod:
→Something´s got mislaid! →
Post festums ID-kort i trestegsmetod:
Låt: Life on Mars?
Found Mp3 Download Life On Mars?!!!
“Now she walks
through her sunken dream
To the seat with the clearest view
And she's hooked to the silver screen
But the film is a saddening bore
For she's lived it
ten times or more
She could spit in the eyes of fools
As they ask her to focus on”
Dagens ID-kort i trestegsmetod:
- Nasjonaldagen i Norge … det skulle sitta finfint å nyte champagnefrokost og et glass sjampis … Tone lovar väderleken iförd norsk folkdräkt ... närmare än så kommer jag inte vare sig sjampis i sinn eller i (nasjonal)hjerte...
- Internetdagen … viva Cyber … vibbar … k(l)ickar ... !
- Internationella anti-homofobidagen … har jag i min enfald nästan glömt …
Arbetgsdagens ID-kort i trestegsmetod:
- Rusa in och lysa upp med sin Närvaro ... smile efter smile efter smile ...
- Låta det absoluta Gehöret smittas av ... jobba, jobba, jobba …
- Fångas av Tillfället i akt och falla pladask för den där mobilvibben i bakfickan ... ah! ...
→
Post festums ID-kort i trestegsmetod:
- Koppla bort Vardagen
- Koppla ihop ljuvliga konvulsioner och sweet nothings
- Koppla in Fantasi på fallet
→ Nothing´s got mislaid! →
VIII Survival kit - sharing with friends
Tack M.!
I enjoyed every single moment of this after-work evening. More celebrating after-works, definitely!
You gave me so much and I really hope that You got something in return. Det var SÅ äkta! Och du vet hur svag jag är för just DET. Jag är uppfylld av den underbara stunden vi fångat och skapat. Delicious food. Mums! Nice waitress. But I´ll do it better. It will be my place next time. The new one. Nycklarna skramlar, hör du? Ska laga något gott och ta hand om alla omständigheter ... mapping the world ...
Thank You for celebrating with me … fattar du, det är SÅ mycket att fira. The Joy of Life. Hjärtat öppnas varje gång!
Jag ser Dig min Kära ta de där magiska stegen mot Fulländningen … it takes time but it works! ... don´t hesitate ... keep going and You will become superb. Minns (?) Amarantine? ... it may be the stars fallen from above ... Night and Day belong to ... Life ...
Go for it, Girl! I will be there fo you ...
"Inget är obotligt, allting går över. Från den första stöten man känner som varslar om fara, tvärs igenom febertider av oroligt drömmande, når man säkert fram till frihet igen. En dag har det hela fallit ur tankarna av sig självt, ligger glömt bakom en."
VII Survival kit - världens (under)gång
Dagens: The Magic of Peggy Lee
Läsa tidningar på söndagsmorgon. Förlänga morgonen och aldrig låta den övergå till resten av dagen. Söndag i all sin orubblighet. What a lovely day!
Solen skiner men det blåser grymt här vid havet. Våren gör sig mycket bättre till här inne än där ute. Varmare är det i alla fall. Krypa in till kojs och ”missbruka” ledigheten. Why not?
Läsa tidningar på söndagsmorgon. Förlänga morgonen och aldrig låta den övergå till resten av dagen. Söndag i all sin orubblighet. What a lovely day!
Mamsell står i begrepp att ta sig an den hårda verkligheten. Achtung!
Det finns en (samhälls)farlig tendens att författa långa obegripliga verklighetsfrämmande manualer där egentligen bara sunt förnuft räcker gott och väl.
→ ”Non quali occasione sed quales exeamus” →
(Det gäller inte huru utan hurdana vi dör)
Det är mycket jag har försummat totalt under en hektisk period. Så (själv)upptagen har jag varit. Det handlar om (akuta) prioriteringar. Livet utspelas här och nu + på olika nivåer. Fokus kan skifta men Kärnan håller det mest beständiga måttet. Anyway, jag tänker nu inte falla som offer på tyckandets altare! Bara spotta ut lite … innan Härligheten tar mig i ett svep igen.
Nåväl …
Världens orättvisor, icke konstruktiva debatter, karriärsugna journalister, offentlig pajkastning, hopplösa missförhållanden på alla håll, statsförvaltningens dvala som ett stående skämt, löpande nyheter och notiser om ovidkommande händelser, potismens vibbar, wanna-be kulturslavar och up-to-date etablissemanget i sina krampaktiga försök att framstå som en respektingivande katedral … man kan gapa förstummad fast av olika anledningar. Det gäller att s(v)älja löpsedlarna … ah, alla dessa disponenter som brinner för att kasta sig in i rampljuset! Där finns det alltid gott om tjänster som är vakanta.
Jag brukar hugga till när (det som för mig förefaller vara) en uppenbar rappakaljaaktig diskurs tar över och debattörer överhoppar varandra med dåligt underbyggda resonemang för att följaktligen dra slarviga slutsatser över varandra. Jag kan i all min ödmjukhet se det som situationskomik. Jag tänker ändå inte förändra världen. Why borrow?
Jag disponerar över min lilla mänskliga rättighet att tycka till och strunta i att vara något sådär fantasilöst som politiskt korrekt missfoster. Jag förfasar mig över politiska etablissemangets uppfinningsrikedom när det gäller att dadda med de faktiska omständigheterna i samhället! De omständigheterna som i allra högsta grad är politiskt styrda. Politisk opportunism och närsynthet som gång på gång följer samma manus. Först främjar man fortplantningen av underdogs i samhället. Sen gör man dem beroende av att tjäna den stora mammon som sen när det passar och när det förefaller vara mest ändamålsmässigt sträcker ut sin (till synes) givmilda hjälpande hand för att sätta plåster på alla sår den själv orsakat. Snacka om hypocrisy! Fast, underdog-syndromet bottnar egentligen på individnivå för att sen sprida sig som strukturella metastaser genom hela samhällsskelettet. Det är många inflammerade bölder och svullnader på samhällsagenda.
Det finns en (samhälls)farlig tendens att författa långa obegripliga verklighetsfrämmande manualer där egentligen bara sunt förnuft räcker gott och väl.
Det är valtider. Och DÅ poppar det upp den floskelaktiga angelägenheten hos de folkvalda (ups! utvalda). Modifierade sanningar a la carte för SIFO-undersökningarnas skull. Man författar åt det bestämdaste nya handlingsplaner, inför nya begrepp, lagstiftar (miss)tycke och öser litanior apropå nya ”trender” och förhållningssätt över den trötta allmänheten. Flirtande per automatik. Ohämmat ösande av lögner som bombasmer. Som självändamål. Kverulans i världens klass!
Som (o)tur är så bleknar alla dessa lögner som tillfälligheter eftersom det finns alltid nya som dyker upp och kreti och pleti är så utmattade av att amortera sina inrutade liv … så, det går an … man hinner inte, man orkar inte … man bara är, liten och mänsklig och behöver vila ut från sina vardagsbestyr. Vi kanske vill höra lögner? När de blir någons sista utväg så blir de kanske vår första hjälp? Nåväl, varje lögn blir utslagsgivande ändå.
Politiker lovar att ge oss allt genom att beröva oss allt. De vill putta oss i ett fack för att enklare kunna värma upp och läsa av väljarbarometern. Tänk bara på det med ”positiv särbehandling” eller – ve och fasa! – ”kvotering”! Eller bidragstänkande som en nappflaska. Var kommer det ifrån? Och varför för guds skull? Hur ska man kunna växa upp om bröstmjölken aldrig tar slut?
Vi är som burkar på löpande band i läskfabriken, de sätter etiketter på oss! Färdigstämplade och polerade, godkända enligt nya tiders fastslagna standardmått, staplade i transportvänliga högar körs vi ut på marknaden där tillgång och efterfrågan sätter sen en prislapp på oss. Jag vägrar!
Kära Sanningen och ännu kärare Konsekvensen! Fast, det med Sanningen kan vara lite diffust. Och Halvsanningen kan te sig ännu värre. Man löper alltid risk att klamra sig fast vid fel halva. Det är så lite som är logiskt underbyggd i denna bästa av alla världar. Vi håller på att drunkna i politikernas populistiska enfald. En omfattande, genomgripande kausal samhällsterapi är att önska och rekommendera.
Hur blir det nu i september? Kommer folket att välja eller svälja? Vackla eller tackla?
→ ”Non quali occasione sed quales exeamus” →
(Det gäller inte huru utan hurdana vi dör)
(Svenska) språket i utveckling eller avveckling?
Nu genomlider jag svåra stunder ... som en språkmänniska alltså … bland annat, of course … jag undrar som en inbiten, genetiskt förutbestämd, miljöskadad in i märgen genomsyrad språkekvilibrist … VARFÖR är oskrivna regler SÅ grymma mot oss sista begreppssentimetala Mohikaner?
Varför ska det försvinna en massa mysiga ord från SAO? Att det tillkommer nya har jag nästan inga invändningar mot. Ebba V. B. har the point med det mesta när det gäller vikten av den ändamålsmässiga tillämpningen av det svenska språket. MEN, varför ska man ta ifrån MIG det underbara ordet ”budoarstämningen”?
Språket är organiskt. Varför inte då låta det växa och låta SAO:s ordlista och begreppsförklaring bli en tjockare och mer givande utgåva av våra språkliga företeelser? Ah, förtappad, förtappad, förtappad …
Kvinnodagen eller kvinnosorgen?
Ännu ett ypperligt tillfälle att syssla med förvrängningar och marknadsföra diffusa idéer genom att sedvanligt fira kvinnodagen. Jag är as usual en fel sorts kvinna som inte lyckas fatta poängen med 8. mars och i stället bara anar kvinnofällor hand made by women themselves.
Solidaritet är en mänsklig företeelse som i kvinnosammanhanget förekommer BARA - och uteslutande bara (sic!) – när det könet möts i en djup frustration, desperation, smärta, förlust och dylikt. Annars är det som med Feministiskt initiativ, som Fi-a med knuff … hoppa in … på … av … från kvinnor till kvinnor av kvinnor ...
→ Prove me wrong! →
(SPRÄNG)DEGEN
Vilket barmhärtigt straff ”för dem som började missbruka yttrandefriheten för att skända islam” http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_11860951.asp
Jag menar, efter att vi tvingades finna oss i och handskas med obegripligt hot och överrumplande våld som hemsöker oss från fjärran platser så känns den här bakverkskuppen som en lagom civiliserad manifestation av antropologisk … låt säga … missförstånd.
Vilken plötslig och oväntat nådig följd av religiöst grubbel med en farlig ambition och som urartade i aggression med en omisskännlig konnotation! Man blir liksom poetisk av straffets milda implikation.
Wienerbröd får även i fortsättningen plats under solen men är tills vidare portförbjuden under (halv)månen. Skärpt gränskontroll på himlen med en smekning av Profetens rättmätiga Gissel. Och så får den Helige gotta sig lite med sitt senaste (bak)verk. Rätt ska vara rätt! Sötsaken ska framöver spjälkas i strålar av oöverstigliga klyftor. Mums!