Homo_Viators_Cyberwor(L)d

Fredagen fylls sedvanligt av massornas panikartade åtgärder. Åtminstone av deras rusning genom stan att dömma. På språng efter tickande nanosekunder, helgens proviant och tillfällen som inte kan (why not?) fångas eller skapas under arbetsveckan. Det gäller att lyckas manövrera sig fram genom de sista arbetsuppgifterna och bädda för ännu en helg. Ordet är: att hinna med veckans makeover!

Myriader fulla av förväntningar ser fram emot ännu ett avbrott. För att balla ur, överskrida både sina egna och rimlighetens gränser, hoppas på det omöjliga … listan kan göras graverande och deprimerande lång. Men det är samma drivkraft som ligger bakom både arbetsveckans och helgens ansträngningar. Det krampaktiga försöket att klämma in det man förväntas klämma in enligt almanackans trista inrutade diktat. För det skall ju finnas ämnen som man betar in på kontorstid från måndag till fredag och det ska (upp)finnas helgens småaktiga höjdpunkter som ska krydda nästa veckas omgång av överlevnadsstrategier. Hade man inte själv någon gång underkastat sig vardagens fällande domar då hade man aldrig fått chansen att skörda insikten.

Det finns några saker som aldrig, aldrig ska göras på en fredag: handla mat, besöka systemet eller ringa myndigheter. Å andra sidan så tycker jag att det är ännu värre med snabbmat. Mysfaktor Noll! Pallar inte. Uteblivna besök på Systembolaget inför helgen är en överkomlig konsekvens av min motvilja. Kan vara mysigt att bara strunta i. Och myndigheterna klarar man sig utan.

Helst ska man undvika att komma ut över huvud taget, men jag förstår hur omöjligt det är att leva upp till det idealet. Har själv åt jobbets vägnar tillbringat dagen i människohavets virvel från morgon till kväll + i olika sammanhang. Men har inte handlat nåt! Jo, ett paraply men det regnade och jag befann mig ute på väg mellan två platser och ärenden så att säga. Tja, ingen extravagant historia med mina medfödda mått mätt. Ett nödvändigt ont snarare. Sen har jag med näsan i vädret och tankarna utspridda åt alla icke-kommersiella håll gått förbi alla (kvinno)fällor. Saknar ingenting! Det finns ingen ångest och följaktligen finns det ingenting att konsumera bort. Har äntligen hittat hem sent på kvällen, tomhänt men med hjärtat fyllt av silent joys.

Har ögnat igenom en tidningsartikel där snillen vid pennan behandlar ämnet kroppsidealet utifrån konsekvensernas förödande effekter. En slentrianmässig salva av ditan och datan. Det är så synd om lilla människan som strävar efter att justera sina mått. Det är samhällets fel menar han. Och vad är samhället om inte alla vi? Tja, det gör tydligen aldrig ont när man pekar fingret mot sitt eget (inre) öga.

Lördag … en Höjdpunkt av det heligaste intimta slaget … ah, Saligheten gör sig inte sämre heller ... omständigheterna tävlar om att vara mig till lags … jag behöver inte lura stjärnorna … the trick is to enjoy every single ride because you never know if it´s gonna be the last one …