XIV - Survival kit - (kon)sekvens ...

   GotSmiley for FREE! Click Here

XIII Survival kit – being thankfull

Det ska egentligen höra till den självklara vardagen, själva livet men … i praktiken ter det sig som ett ouppnåeligt, svårfångat ideal. Vad? Varför? How come?

En underbar arbetsdag med hardworking men glädjande samspel mellan medarbetarna. Allt i ett. Entusiasmen som sprider sig, smittar av sig och ekar på vår lilla arbetsplats. Förvalta väl alla samspelande faktorer. Vilken Fredag! That was the Day! Like it! Ready for high-season, nothing´s gonna stop us now!

Där ute, in private, finns Vänner som förgyller existensen och ger den där touchen … The Joy of Life (!) ven a mi casa esta ... the trick is to make a perfect back-up with an open heart ...

→ ”Klara Stjärna, gör mig lika stadig och fast som du.” (Keats)  →




XII Survival kit – see them (b)eating themselves

Fredag igen! Det har jag förstått nu när dagen inte lämnar någonting (mer) att önska. Har hittat hem i alla fall ... after all ... and before the rest of ...

Speaking about working, working, working and then afterworking … min sprängfulla vecka slår med  oövervinnerlig marginal deras sprängkåta random-blickar … I know what is apparent and what is real. Gissa vad som håller längre och väger tyngre?

I´ve both tested and been tested all along the line … both professional and private ... laughing … accomplishing a great deal of work … without dwelling on the flaws … I just note them without any correction. It´s not my part of the deal.  Just using the advantage of a sharp eye and the brightness of free spirit and mind … smile …

Begrundar och gestaltar … all my fellows per default, arbetsgivare (there´s a cash-register ringing!) och arbetstagare (it weighs so heavy on their back!)… närande och tärande ... lämnar stackars människa åt hennes samvete ... var och en står närmast sig själv ändå. Jag älskar att åka skridskor! Oh, my dear Sharks! Alltid många Ah & Oh ... "the whispering may hurt you but the printed word might kill you ..."

Nu kommer det … blunda-och-hoppa … igen … ro(ll)mantik ... !



 

XI Survival kit – life skills Practitioner(s)

Fredagen fylls sedvanligt av massornas panikartade åtgärder. Åtminstone av deras rusning genom stan att dömma. På språng efter tickande nanosekunder, helgens proviant och tillfällen som inte kan (why not?) fångas eller skapas under arbetsveckan. Det gäller att lyckas manövrera sig fram genom de sista arbetsuppgifterna och bädda för ännu en helg. Ordet är: att hinna med veckans makeover!

Myriader fulla av förväntningar ser fram emot ännu ett avbrott. För att balla ur, överskrida både sina egna och rimlighetens gränser, hoppas på det omöjliga … listan kan göras graverande och deprimerande lång. Men det är samma drivkraft som ligger bakom både arbetsveckans och helgens ansträngningar. Det krampaktiga försöket att klämma in det man förväntas klämma in enligt almanackans trista inrutade diktat. För det skall ju finnas ämnen som man betar in på kontorstid från måndag till fredag och det ska (upp)finnas helgens småaktiga höjdpunkter som ska krydda nästa veckas omgång av överlevnadsstrategier. Hade man inte själv någon gång underkastat sig vardagens fällande domar då hade man aldrig fått chansen att skörda insikten.

Tja, jag har utmanat Anständigheten redan i torsdags. Vilket i allra högsta grad gjorde en kraftfull inverkan på den här halvslitna fredagen som alla slås om. Så jag klarar mig iklädd mitt vanliga sätt att ha det och ta det.

Det finns några saker som aldrig, aldrig ska göras på en fredag: handla mat, besöka systemet eller ringa myndigheter. Å andra sidan så tycker jag att det är ännu värre med snabbmat. Mysfaktor Noll! Pallar inte. Uteblivna besök på Systembolaget inför helgen är en överkomlig konsekvens av min motvilja. Kan vara mysigt att bara strunta i. Och myndigheterna klarar man sig utan.

Helst ska man undvika att komma ut över huvud taget, men jag förstår hur omöjligt det är att leva upp till det idealet. Har själv åt jobbets vägnar tillbringat dagen i människohavets virvel från morgon till kväll + i olika sammanhang. Men har inte handlat nåt! Jo, ett paraply men det regnade och jag befann mig ute på väg mellan två platser och ärenden så att säga. Tja, ingen extravagant historia med mina medfödda mått mätt. Ett nödvändigt ont snarare. Sen har jag med näsan i vädret och tankarna utspridda åt alla icke-kommersiella håll gått förbi alla (kvinno)fällor. Saknar ingenting! Det finns ingen ångest och följaktligen finns det ingenting att konsumera bort. Har äntligen hittat hem sent på kvällen, tomhänt men med hjärtat fyllt av silent joys.

Har ögnat igenom en tidningsartikel där snillen vid pennan behandlar ämnet kroppsidealet utifrån konsekvensernas förödande effekter. En slentrianmässig salva av ditan och datan. Det är så synd om lilla människan som strävar efter att justera sina mått. Det är samhällets fel menar han. Och vad är samhället om inte alla vi? Tja, det gör tydligen aldrig ont när man pekar fingret mot sitt eget (inre) öga.

Speaking about (m)oral fixation … haha … tar mig an ämnet snart … känner mig kallad …

Det regnar härligt … över småbåtshamnen … jag kryper in för att vara ifred från den gångna veckans scary & funny intensitet. Förresten, när hade jag senast en vecka som inte varit intensiv? En som menar väl (bevisat!) tyckte att jag aldrig kan göra avkall på intensiteten (sic!).

Dags att kapitulera med dignity i behåll. Att krascha på kuddar verkar vara den minst farliga av alla mina varianter. Penetrera tystnad, sova ut, sen kan jag erobre verden, inshallah. Jag förstår mig innerligt på det där sambandet mellan beauty and sleep och hur det ena (miss)leder till det andra, ha-ha … ska sänka farten snart, mycket snart … och landa mjukt i långsamhetens lov …

Lördag
… en Höjdpunkt av det heligaste intimta slaget … ah, Saligheten gör sig inte sämre heller ... omständigheterna tävlar om att vara mig till lags … jag behöver inte lura stjärnorna … the trick is to enjoy every single ride because you never know if it´s gonna be the last one …

Söndag … be yourself … who is better qualified?

X Survival kit - beyond rescue

Artist: David Bowie

Tonight: Wild is the Wind
Found Mp3 Download Wild Is The Wind!!!


Why?

-          Ever heard of natural reciprocity?
-          Oh, yes!
-          Like being carved out of one piece?
-          What a carve up!

Dagen i övrigt, med allt vad det innebär, till belåtenhet. Den hyperaktiva Duracellkaninen pressar ut sina sista energidroppar och ser fram emot ett givande seminarium imorgon. Somnar och vaknar ... här och "där" ... si och "så" ... what a pronounced privilege of being like the leaf clinging to the tree ...


→   ler ... ler ... ler ... 

... mot den som blivit en varm klump menneske … och möter dagen med et bredt smil som andre undres på ... och ALLT är bara en (oemotståndlig) bråkdel av våra liv →

IX Survival kit – (no) sense of proportion

Artist: David Bowie

Låt: Life on Mars?

Found Mp3 Download Life On Mars?!!!


“Now she walks

through her sunken dream

To the seat with the clearest view

And she's hooked to the silver screen

But the film is a saddening bore

For she's lived it

ten times or more

She could spit in the eyes of fools

As they ask her to focus on”




Dagens ID-kort i trestegsmetod:
  • Nasjonaldagen i Norge … det skulle sitta finfint å nyte champagnefrokost og et glass sjampis … Tone lovar väderleken iförd norsk folkdräkt ... närmare än så kommer jag inte vare sig sjampis i sinn eller i (nasjonal)hjerte...
  • Internetdagen …  viva Cyber … vibbar … k(l)ickar ... !
  • Internationella anti-homofobidagen … har jag i min enfald nästan glömt …

→  Does something get mislaid?  →


Arbetgsdagens ID-kort i trestegsmetod:

  • Rusa in och lysa upp med sin Närvaro ... smile efter smile efter smile ...
  • Låta det absoluta Gehöret smittas av ... jobba, jobba, jobba …
  • Fångas av Tillfället i akt och falla pladask för den där mobilvibben i bakfickan ... ah! ...

Something´s got mislaid!


Post festums ID-kort  i trestegsmetod:

  • Koppla bort Vardagen
  • Koppla ihop ljuvliga konvulsioner och sweet nothings
  • Koppla in Fantasi på fallet
→ Nothing´s got mislaid! →





VIII Survival kit - sharing with friends

Tack M.!

I enjoyed every single moment of this after-work evening. More celebrating after-works, definitely!

You gave me so much and I really hope that You got something in return. Det var SÅ äkta! Och du vet hur svag jag är för just DET. Jag är uppfylld av den underbara stunden vi fångat och skapat. Delicious food. Mums! Nice waitress. But I´ll do it better. It will be my place next time. The new one. Nycklarna skramlar, hör du? Ska laga något gott och ta hand om alla omständigheter ... mapping the world ...

Thank You for celebrating with me … fattar du, det är SÅ mycket att fira. The Joy of Life. Hjärtat öppnas varje gång!

Jag ser Dig min Kära ta de där magiska stegen mot Fulländningen … it takes time but it works! ... don´t hesitate ... keep going and You will become superb. Minns (?) Amarantine? ... it may be the stars fallen from above ... Night and Day belong to ... Life ...

Go for it, Girl! I will be there fo you ...   
GotSmiley for FREE! Click Here 


"Inget är obotligt, allting går över. Från den första stöten man känner som varslar om fara, tvärs igenom febertider av oroligt drömmande, når man säkert fram till frihet igen. En dag har det hela fallit ur tankarna av sig självt, ligger glömt bakom en."


VII Survival kit - världens (under)gång

Dagens: The Magic of Peggy Lee

Solen skiner men det blåser grymt här vid havet. Våren gör sig mycket bättre till här inne än där ute. Varmare är det i alla fall. Krypa in till kojs och ”missbruka” ledigheten. Why not?

Läsa tidningar på söndagsmorgon. Förlänga morgonen och aldrig låta den övergå till resten av dagen. Söndag i all sin orubblighet. What a lovely day!

Mamsell står i begrepp att ta sig an den hårda verkligheten. Achtung!

Det är mycket jag har försummat totalt under en hektisk period. Så (själv)upptagen har jag varit. Det handlar om (akuta) prioriteringar. Livet utspelas här och nu + på olika nivåer. Fokus kan skifta men Kärnan håller det mest beständiga måttet. Anyway, jag tänker nu inte falla som offer på tyckandets altare! Bara spotta ut lite … innan Härligheten tar mig i ett svep igen.

Nåväl …

Världens orättvisor, icke konstruktiva debatter, karriärsugna journalister, offentlig pajkastning, hopplösa missförhållanden på alla håll, statsförvaltningens dvala som ett stående skämt, löpande nyheter och notiser om ovidkommande händelser, potismens vibbar, wanna-be kulturslavar och up-to-date etablissemanget i sina krampaktiga försök att framstå som en respektingivande katedral … man kan gapa förstummad fast av olika anledningar. Det gäller att s(v)älja löpsedlarna … ah, alla dessa disponenter som brinner för att kasta sig in i rampljuset! Där finns det alltid gott om tjänster som är vakanta.

Jag brukar hugga till när (det som för mig förefaller vara) en uppenbar rappakaljaaktig diskurs tar över och debattörer överhoppar varandra med dåligt underbyggda resonemang för att följaktligen dra slarviga slutsatser över varandra. Jag kan i all min ödmjukhet se det som situationskomik. Jag tänker ändå inte förändra världen. Why borrow?

Jag disponerar över min lilla mänskliga rättighet att tycka till och strunta i att vara något sådär fantasilöst som politiskt korrekt missfoster. Jag förfasar mig över politiska etablissemangets uppfinningsrikedom när det gäller att dadda med de faktiska omständigheterna i samhället! De omständigheterna som i allra högsta grad är politiskt styrda. Politisk opportunism och närsynthet som gång på gång följer samma manus. Först främjar man fortplantningen av underdogs i samhället. Sen gör man dem beroende av att tjäna den stora mammon som sen när det passar och när det förefaller vara mest ändamålsmässigt sträcker ut sin (till synes) givmilda hjälpande hand för att sätta plåster på alla sår den själv orsakat. Snacka om hypocrisy! Fast, underdog-syndromet bottnar egentligen på individnivå för att sen sprida sig som strukturella metastaser genom hela samhällsskelettet. Det är många inflammerade bölder och svullnader på samhällsagenda.

Det finns en (samhälls)farlig tendens att författa långa obegripliga verklighetsfrämmande manualer där egentligen bara sunt förnuft räcker gott och väl.

Det är valtider. Och DÅ poppar det upp den floskelaktiga angelägenheten hos de folkvalda (ups! utvalda). Modifierade sanningar a la carte för SIFO-undersökningarnas skull. Man författar åt det bestämdaste nya handlingsplaner, inför nya begrepp, lagstiftar (miss)tycke och öser litanior apropå nya ”trender” och förhållningssätt över den trötta allmänheten. Flirtande per automatik. Ohämmat ösande av lögner som bombasmer. Som självändamål. Kverulans i världens klass!

Som (o)tur är så bleknar alla dessa lögner som tillfälligheter eftersom det finns alltid nya som dyker upp och kreti och pleti är så utmattade av att amortera sina inrutade liv … så, det går an … man hinner inte, man orkar inte … man bara är, liten och mänsklig och behöver vila ut från sina vardagsbestyr. Vi kanske vill höra lögner? När de blir någons sista utväg så blir de kanske vår första hjälp? Nåväl, varje lögn blir utslagsgivande ändå.

Politiker lovar att ge oss allt genom att beröva oss allt. De vill putta oss i ett fack för att enklare kunna värma upp och läsa av väljarbarometern. Tänk bara på det med ”positiv särbehandling” eller – ve och fasa! – ”kvotering”! Eller bidragstänkande som en nappflaska.  Var kommer det ifrån? Och varför för guds skull? Hur ska man kunna växa upp om bröstmjölken aldrig tar slut?

Vi är som burkar på löpande band i läskfabriken, de sätter etiketter på oss! Färdigstämplade och polerade, godkända enligt nya tiders fastslagna standardmått, staplade i transportvänliga högar körs vi ut på marknaden där tillgång och efterfrågan sätter sen en prislapp på oss. Jag vägrar!

Kära Sanningen och ännu kärare Konsekvensen! Fast, det med Sanningen kan vara lite diffust. Och Halvsanningen kan te sig ännu värre. Man löper alltid risk att klamra sig fast vid fel halva. Det är så lite som är logiskt underbyggd i denna bästa av alla världar. Vi håller på att drunkna i politikernas populistiska enfald. En omfattande, genomgripande kausal samhällsterapi är att önska och rekommendera.

Hur blir det nu i september? Kommer folket att välja eller svälja? Vackla eller tackla?

→ ”Non quali occasione sed quales exeamus” →
     (Det gäller inte huru utan hurdana vi dör)


VI Survival kit – lasciva anspelningar

Stundens låt: Numb
Artist: Portishead
Listen to Portishead Now!

Mood: random sharing of mutual values
Place: deep inside
Manner: Mind VS Distance

Varför?
Hur skulle jag annars kunna klä av mig, ta fram den transparenta sarongen och svepa in mig i alla förnimmelser? Mums! Hur skulle jag annars kunna låta bli för att – guess what? – just bli! Driven av en orubblig beslutsamhet håller jag mig up-to-date med omständigheternas frestande vidunderliga viftande dofter. Även om jag tar av mig progressiva solglasögon så ser jag och lockas fortfarande av parningsdräkten i hela dess färgskala och prakt, obekymrad av prislappen på kalaset. Vad kostar världen? Tänker inte fönstershoppa. It just wouldn´t suit me. För ingenting i världen skulle jag kunna gå förbi det gudomliga (Till)ståndet utan att väcka björnen som sover. Och själv bli väckt för den delen. Inga vikarierande klättrare och karriärister i min tjänst. Tomma blad som behöver stödjas av lathundar författade av mitt överseende blott. They always get lost in the shuffle. Dismissed with no delay! Icke förhandlingsbart. Slutpratat!

Dagen?
Fräck som bara den! Men lyckas ändå inte skämma bort mig trots sitt enorma och ljuva uppvaktningspådrag. Den kan aldrig överträffa mig i min intensitet och angelägenhet. Vi är som parhästar i den obändiga lojalitetens spår. Det är nödvändigt för kroppspulsåders skull. Jag blommar ut och mitt innersta lutar sig mot kronbladets vibrerande trygghet. That´s why I create my daily pleasure.

Kvällen?
Bjuder på sina outtalade löften. Har redan tagit mig i sitt fasta grepp …

Natten?
Sova gott för att vakna ännu bättre. What else?



V Survival kit - operating smoothly

Dagens: Maria Callas… Casta Diva (Norma Act I) … för den andliga penitensens skull så klart!

Volume: turned up
Mood: all-encompassing
Retail price index (RPI): stabil
Place: the right one
Level: advanced!

Tömmer papperskorgen och fyller påsen med nytt innehåll. Refreshed, neat and tidy. Vårstädning i min egen takt! Vägrar att välja mina ord, ska bara fortsätta att känna av dem och bejaka känslan. Frigjord har jag alltid varit, på mitt lilla sätt, på gott och ont.

Härliga samspelande Faktorer och Strängar på samma Lira … tackar ödmjukt, jag har absolut gehör.  

Kära Vardagen, låt mig hinna packa mitt pick och pack.  Nuet ropar efter mig. Förgångna har jag förvaltat väl. Framtiden har jag sett! Jag är på väg … ut … in /i/ … från … till … och jag ska k(l)icka mig framåt … solen skiner över mig … jag är närmast när jag håller fast vid mig själv.

Solen, var vänlig mot den bleka huden. Jag slår upp alla portar och finner ro i ditt sköte. Utan sköld. Platsen är som skräddarsydd, som hittad. Tajmingen slående. Viljan och känslan självgående som bara den.  Välkomnar och absorberar stundens balanserade filosofi under slumpens vingar!

Barmhärtiga Väderleken, låt det bli gnistrande, valsande och utmanande när stunden är kommen. Välkomnar den rätta Storleken, passar oss som handske. Kompatibel in i märgen!

My Fellows, those who for various reasons might be attracted to the superficial banality! I´m beyond, enjoying and refining the another solar system.

Dear emotionally and intellectually retarded Dwarfs suffering from the ego inflation. I will never arrive nor bidden or unbidden on your doorstep. I´m not biddable. Don´t beat your head against the wall. There wont be a great deal done! I choose those who have real substance, not just passing whims. What a magic technique! Not to be reassessed. No way. Tant pis!  

My Angels, thank you for keeping all that given at birth well-honed and in good repair. I will NEVER let you down!

Nu ska jag fortsätta att tillaga smakfulla portioner av säsongens höjdpunkter: nyplockade sprudlande känslopartiklar. Jag ska fortsätta vara större än petitteser, längre än stunden …

Stunden, jag fångar dig … jag suger musten ur dig … jag släpper dig … jag utmanar dig … lekfullt … catch me if you can!

IV Survival kit – silent joy

Past?
Jag har alltid väntat genom att hålla mig ganska upptagen i velandets lov.  
Jag har alltid gett allt genom att behålla det mest väsentliga.
Jag har alltid förberett mig genom att växelvis finnas på båda sidor av medaljen.
Jag har odlat styrkan på karga marker.
Jag har betalat (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det var viktigt för min egen skull.
Jag var liten, jag var stor!

”Past is filled with silent joys and broken toys …and it will never happen again …”

Present?
Nu står jag här intakt och ler.
Beklagar inte det som varit men inte blivit (av). 
Himmel öser välsignelse medan vi ”simmar från stranden Jag till stranden Du i havet Vi”
Jag flyttar hemifrån för att flytta hem.
Jag betalar (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det är viktigt för min egen skull.
Jag är liten, jag är stor!

”Present is life which calls me to approach it …and it will never happen again … ”

Future?
Den är alltid en storslagen Utmaning! Allways a big break.
Jag ska vara allt i ett.
Jag ska vara ett i allt.
Jag ska betala (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det kommer att vara viktigt för egen min skull.  
Jag ska vara liten, jag ska vara stor!

”Future is a long way off … and it WILL happen again …“

Varför?
För att Livet alltid ger löfte om allt!
För att jag är god, trogen … godtrogen … trots allt.
Because none of that would ever exist as such without me creating it.
I don´t see the point in pulling the break.
Allt börjar och slutar inom en själv.
För att jag VILL vara liten, jag VILL vara stor!

“What happens with Verstehen when Einfühlen disappears?”

III Survival kit - which category?

Friday, holy Friday!

Dagens låt: Sway

Artist: Perez Prado feat. Rosemary Clooney

Why?  ... oh, just do it! ...

Because … “I can hear the sound of violins long before it begins”

Ah, världen har (för länge sen) drabbats av en outhärdlig medelmåttighet på alla sätt och vis! Det är så många –visor hela tiden, klagovisor och orättvisor … som om det inte räcker med att folk finner det mest lämpligt att tycka synd om sig själva så förväntar de sig också att andra ska tycka synd om dem likaså. Vad gör man då såhär sprudlande av livskraft och sund nyfikenhet? Tja …  

Det finns inte den styrka som inte slutit fred med svagheten! Hur är det möjligt att så många totalt missat den så uppenbara syllogismen i det som så oundvikligt ter sig som en människas liv? En av de få sakerna som bara är givna men skall ändå aldrig, aldrig tas för givet!

Vi är vad som blivit av när två genetiska samarbetspartners möttes i bråkdelen av sina intima liv. Den enda kvarleva. Varken mer eller mindre. Härligt, va?

Lyckas man hålla sig på sin spjuveraktiga (guld)kant då kan man faktiskt bjuda alla de drabbade men slitstarka på en shake-it- tour-around-the-world. Jo, ”det finnes noe for alle i denne crazy world” så jag väljer min musik och skapar mina tillfällen, I guess. Och så lite till, förstås … odlar fram whatabouts and whereabouts med stil, finess och känsla … Jag förbehåller mig rättigheten att ta mig själv med en klackspark. Och så copyright på alla mina (o)tillåtna medel, he-he …

Så snart jag får klarhet i detaljerna kring vad och vem som är drivande för mitt begär så ska jag binda fast den ”skyldige” vid min ömmaste sida, tidsinställa bomben och låta stunden explodera i et samspill. Burning has always had difficulties with being discrete. Why borrow? Det låter, det doftar, det vankas … alla behöver väl få sin dos av absint … alla skapar sina egna avlatsbrev … det mesta är ändå selfmade approach och hemmagjort förhållningssätt.

Nåväl, känner man för att valsa efter två veckor gediget arbete utan en enda ledig dag och med stor glede dessutom då är man crazy, but not clinically insane of course! Inte ens den hårdaste arbetsveckan kan tygla min livslust och kuva gnistan. BUT I keep my mind on doing my duties. However ... ut och njut!

Jeg vil ikke krype til sengs, basta!


Veni - vidi - obstinat →


II Survival kit - appasionato

Artist: Luz Casal
Album:  Un Mar De Confianza

Låt: Piensa en mi

Si tienes un hondo penar, piensa en mi.
Si tienes ganas de llorar, piensa en mi.

Ya ves que venero tu imagen divina,
tu párvula boca,
Que siendo tan niña me enseñó a pecar.

Piensa en mi cuando sufras
Cuando llores también piensa en mi

Cuando quieras quitarme la vida
No la quiero para nada, para nada
Me sirve sin ti.

Piensa en mi cuando sufras
Cuando llores también piensa en mi

Cuando quieras quitarme la vida
No lo quiero para nada, para nada
Me sirve sin ti.

Piensa en mi cuando sufras
Cuando llores también piensa en mi

Cuando quieras quitarme la vida
No lo quiero para nada, para nada
Me sirve sin ti.

P.S. Översättning från en musikalisk spansktalande själ önskas ödmjukt  ... om en sådan råkar komma förbi, förstås.



 



I Survival kit - lavish tastes ...

Well, människa drabbas med (o)jämna mellanrum av dåligt samvete av diverse anledningar. Och samvete är egentligen något så diffust att hela grejen med samvetsplågan blir en latent catch-me-if-you-can-lek där vi ständigt jagas av oss själva och våra pådyvlade kval.

Vi tampas med ett liv som är självförvållat till den milda grad att t o m vår egen skugga bär den stora skulden för varje liten överträdelse i konvenansens spår.

Härligt med folk som sopar mattan med skenhelighetens outtalade men bindande måste! Och ändå utstråla pondus, stil och finess. Det är styrkan det! Njuter av några strålande exempel la vecu men offentliggörande skulle göra en stor orättvisa till Äktheten, så jag kryper in i den må hända mystiska men avslöjande tystnaden och betraktar (om)världen med mina stora ögon utan att gapa högt. Förbehåller mig rättigheten att säga allt genom att tiga. Borrar in den skarpa blicken i inkonsekvensens blotta tafatthet. Just watching … what else? ... enjoying every single moment ... using another engine of survival.

Beundrar barn som inte hunnit så långt som att analysera ihjäl varje andetag. Önskar dem en lycklig barndom så länge den varar. Uppmuntrar alla att älska dem till bristningsgränser.

Till vuxna som (alltid) köper mjölk utan att lägga märke till bäst-före-datum säger jag – skärpning! När (mat)spjälkningsförmåga sviker ring inte doktorn. Hos de är det alltid långa väntetider och det är en lång väg till högkostnadsskydd. Skyl inte på andra. Vägra köa för en smula lindring!

Take a selfmade approach. Take a good care of every single moment. Låt dig bli sedd. Ta en titt. Vägra släppa blicken. Se rakt igenom. Roffa åt dig härligheten i att bara vara, bevittna, uppleva, ge och ta. Skapa tillfälle. Hamna i händelsernas centrum. Take it. Leave it. Efter behag. Ta med dig det väsentliga. Ta emot en Gåva. Bli en Gåva ... genom din blotta närvaro. Men, alltid en sak i taget ...

Låter våren krypa in ... touch me without the glove ... ut och njut!



Må vi bare finne en dag ...

Holy smokes! Våren är här och NU! En fantastisk magi i kraften ... teased into lovely tiny peaces ... almost.

Spring, I warmly great You! You are my native tongue. We´ve learned our language fast, fluently and forever.

Det här ska inte bli en signerad Kopia. Det här ska bli ett signerad Original!


(Svenska) språket i utveckling eller avveckling?

Nu genomlider jag svåra stunder ... som en språkmänniska alltså … bland annat, of course … jag undrar som en inbiten, genetiskt förutbestämd, miljöskadad in i märgen genomsyrad språkekvilibrist … VARFÖR är oskrivna regler SÅ grymma mot oss sista begreppssentimetala  Mohikaner?

Varför ska det försvinna en massa mysiga ord från SAO? Att det tillkommer nya har jag nästan inga invändningar mot. Ebba V. B. har the point med det mesta när det gäller vikten av den ändamålsmässiga tillämpningen av det svenska språket. MEN, varför ska man ta ifrån MIG det underbara ordet ”budoarstämningen”?

Språket är organiskt. Varför inte då låta det växa och låta SAO:s ordlista och begreppsförklaring bli en tjockare och mer givande utgåva av våra språkliga företeelser? Ah, förtappad, förtappad, förtappad …