Homo_Viators_Cyberwor(L)d

Past?
Jag har alltid väntat genom att hålla mig ganska upptagen i velandets lov.  
Jag har alltid gett allt genom att behålla det mest väsentliga.
Jag har alltid förberett mig genom att växelvis finnas på båda sidor av medaljen.
Jag har odlat styrkan på karga marker.
Jag har betalat (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det var viktigt för min egen skull.
Jag var liten, jag var stor!

”Past is filled with silent joys and broken toys …and it will never happen again …”

Present?
Nu står jag här intakt och ler.
Beklagar inte det som varit men inte blivit (av). 
Himmel öser välsignelse medan vi ”simmar från stranden Jag till stranden Du i havet Vi”
Jag flyttar hemifrån för att flytta hem.
Jag betalar (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det är viktigt för min egen skull.
Jag är liten, jag är stor!

”Present is life which calls me to approach it …and it will never happen again … ”

Future?
Den är alltid en storslagen Utmaning! Allways a big break.
Jag ska vara allt i ett.
Jag ska vara ett i allt.
Jag ska betala (o)uppmärksamhetens synder, kontant.
Det kommer att vara viktigt för egen min skull.  
Jag ska vara liten, jag ska vara stor!

”Future is a long way off … and it WILL happen again …“

Varför?
För att Livet alltid ger löfte om allt!
För att jag är god, trogen … godtrogen … trots allt.
Because none of that would ever exist as such without me creating it.
I don´t see the point in pulling the break.
Allt börjar och slutar inom en själv.
För att jag VILL vara liten, jag VILL vara stor!

“What happens with Verstehen when Einfühlen disappears?”