Homo_Viators_Cyberwor(L)d

Det är mycket jag har försummat totalt under en hektisk period. Så (själv)upptagen har jag varit. Det handlar om (akuta) prioriteringar. Livet utspelas här och nu + på olika nivåer. Fokus kan skifta men Kärnan håller det mest beständiga måttet. Anyway, jag tänker nu inte falla som offer på tyckandets altare! Bara spotta ut lite … innan Härligheten tar mig i ett svep igen.

Nåväl …

Världens orättvisor, icke konstruktiva debatter, karriärsugna journalister, offentlig pajkastning, hopplösa missförhållanden på alla håll, statsförvaltningens dvala som ett stående skämt, löpande nyheter och notiser om ovidkommande händelser, potismens vibbar, wanna-be kulturslavar och up-to-date etablissemanget i sina krampaktiga försök att framstå som en respektingivande katedral … man kan gapa förstummad fast av olika anledningar. Det gäller att s(v)älja löpsedlarna … ah, alla dessa disponenter som brinner för att kasta sig in i rampljuset! Där finns det alltid gott om tjänster som är vakanta.

Jag brukar hugga till när (det som för mig förefaller vara) en uppenbar rappakaljaaktig diskurs tar över och debattörer överhoppar varandra med dåligt underbyggda resonemang för att följaktligen dra slarviga slutsatser över varandra. Jag kan i all min ödmjukhet se det som situationskomik. Jag tänker ändå inte förändra världen. Why borrow?

Jag disponerar över min lilla mänskliga rättighet att tycka till och strunta i att vara något sådär fantasilöst som politiskt korrekt missfoster. Jag förfasar mig över politiska etablissemangets uppfinningsrikedom när det gäller att dadda med de faktiska omständigheterna i samhället! De omständigheterna som i allra högsta grad är politiskt styrda. Politisk opportunism och närsynthet som gång på gång följer samma manus. Först främjar man fortplantningen av underdogs i samhället. Sen gör man dem beroende av att tjäna den stora mammon som sen när det passar och när det förefaller vara mest ändamålsmässigt sträcker ut sin (till synes) givmilda hjälpande hand för att sätta plåster på alla sår den själv orsakat. Snacka om hypocrisy! Fast, underdog-syndromet bottnar egentligen på individnivå för att sen sprida sig som strukturella metastaser genom hela samhällsskelettet. Det är många inflammerade bölder och svullnader på samhällsagenda.

Det är valtider. Och DÅ poppar det upp den floskelaktiga angelägenheten hos de folkvalda (ups! utvalda). Modifierade sanningar a la carte för SIFO-undersökningarnas skull. Man författar åt det bestämdaste nya handlingsplaner, inför nya begrepp, lagstiftar (miss)tycke och öser litanior apropå nya ”trender” och förhållningssätt över den trötta allmänheten. Flirtande per automatik. Ohämmat ösande av lögner som bombasmer. Som självändamål. Kverulans i världens klass!

Som (o)tur är så bleknar alla dessa lögner som tillfälligheter eftersom det finns alltid nya som dyker upp och kreti och pleti är så utmattade av att amortera sina inrutade liv … så, det går an … man hinner inte, man orkar inte … man bara är, liten och mänsklig och behöver vila ut från sina vardagsbestyr. Vi kanske vill höra lögner? När de blir någons sista utväg så blir de kanske vår första hjälp? Nåväl, varje lögn blir utslagsgivande ändå.

Politiker lovar att ge oss allt genom att beröva oss allt. De vill putta oss i ett fack för att enklare kunna värma upp och läsa av väljarbarometern. Tänk bara på det med ”positiv särbehandling” eller – ve och fasa! – ”kvotering”! Eller bidragstänkande som en nappflaska.  Var kommer det ifrån? Och varför för guds skull? Hur ska man kunna växa upp om bröstmjölken aldrig tar slut?

Vi är som burkar på löpande band i läskfabriken, de sätter etiketter på oss! Färdigstämplade och polerade, godkända enligt nya tiders fastslagna standardmått, staplade i transportvänliga högar körs vi ut på marknaden där tillgång och efterfrågan sätter sen en prislapp på oss. Jag vägrar!

Kära Sanningen och ännu kärare Konsekvensen! Fast, det med Sanningen kan vara lite diffust. Och Halvsanningen kan te sig ännu värre. Man löper alltid risk att klamra sig fast vid fel halva. Det är så lite som är logiskt underbyggd i denna bästa av alla världar. Vi håller på att drunkna i politikernas populistiska enfald. En omfattande, genomgripande kausal samhällsterapi är att önska och rekommendera.

Hur blir det nu i september? Kommer folket att välja eller svälja? Vackla eller tackla?